Lyssnat på del två av Kalibersprogram om Barn & Elitidrott och tänker tillbaka på hur det började för min son Zaccarias.
Zaccarias började träna Gymnastik när han va 3 år, vi började med gymnastik för han hade som alla 3åringar en enorm energi. Det va vanlig grundläggande gymnastik med fokus på motorik, kroppsuppfattning & rytmik. 1 h / vecka. Något år senare började han på Furuviksbarnens Cirkusskola. 2h/vecka. Han älskade både gymnastiken och cirkusen och längtade till nästa träning, det gör han fortfarande men nu han vet inte om det kommer bli någon nästa gång…
Vid 5 års ålder så började han med Artistisk Gymnastik och tränade 3-4h i veckan. När han började i åk1 så tränade han 4 ggr i veckan totalt 9h / vecka. 2005 flyttade från Gävle till Sigtuna och vi lovade Zaccarias att vi skulle hitta en gymnastikklubb åt honom , för nu drömde om att ta medaljer.
När han var 8år och vi flyttade till Sigtuna kom med i Brommagymnasterna. Dom hade 3 timmars pass och vi fick köra honom till träningen från Sigtuna till Blackeberg 4 gånger i veckan. Han levde för gymnastiken, att leka eller leka med kompisar efter skolan va inte intressant, utan det va kompisarna på gymnastiken och träningen som lockade. Han hade 2 ryska tränare som både han och vi älskade, som förälder blev man till en början lite chockad när dom tex på uppvärmingen fick springa på led i till tränarens takt fasta klappar, höll dom inte takten eller om dom busade så blev det bänken direkt. När Zaccarias tränat några månader kom tränaren till oss och sa att Zaccarias inte kommer kunna träna AG längre för att han kommer bli för lång, så om han vill fortsätta med gymnastik fick han köra trupp istället.
Zaccarias hatar truppgymnastik men fortsatte ändå, och han längtade efter att få träna AG igen. Vi hittade en ny klubb där han fick träna AG, Sollentunagymnast
erna. Vid 10 års ålder tränade Zaccarias ca 18-22h / vecka. Jag minns att vi tyckte det va väldigt mycket, men vi fick till svar att om han vill satsa på detta så måste man träna. Uppkörningar eller blåsor i händerna va coolt det betydde att man tränat hårt i ringar, räck eller barr. Ramlade man ner från ett redskap eller gör sig illa så, vill man alltid försöka få upp barnen snabbt i redsakpet för att göra övningen igen så dom inte blev rädd för övningen eller redskapet för att sedan få vila från träningen. Det tycker jag fortfarande är helt rätt! Men så här i efterhand har jag fått reda på av Zaccarias att han stukade fötterna flera gånger i månaden, men han bet ihop och sa inget till mig eller tränarna för han ville inte vila, han ville träna han ville ju bli bäst!
Sommaren 2008: Jag minns det som igår när Zaccarias ringer hem från ett träningsläger och gråter förtvivlat det gör ont och han kommer missa uppvisningen, kunde jag inte övertala tränarna om att han skulle kunna vara med ändå… Det var näst sista dagen på gymnastiklägret dom hade tränat för uppvisningen Zaccarias tränade på voltövningar på airtracken, när han skulle landa kom han snett och flög förbi alla skyddsmattor och landade på cementgolvet och krossade armbågen. Det va slutet på hans Gymnastikkarriär…
I maj 2012 blev Zaccarias friskförklarad i armen efter operation och lång rehabilitering. Han är bara 15år, men att satsa på gymnastiken igen är han för gammal för…
Tidigare inlägg: http://www.icecrown.se/2013/01/26/15-aring-med-trasig-kropp-krossade-drommar/
